Thailand

Idag bär det iväg, äntligen!
Flyget går i efftermiddag,  väskan är packad, taxin beställd och resfebern har infunnit sig!

Ha det så bra ni som är kvar hemma,  vi ses igen om ett par veckor hoppas jag!☺

Semester.

Oj, det blev inte alls som jag trodde denna veckan. På fredag åker vi till Thailand, och jag inledde min semester igår. Trodde jag skulle få massor av inspiration och skriva ohejdat på min blogg!
Men nej, nu när jag verkligen har tid att sitta och skriva så kommer det inget! Tomt som en ballong i huvudet..
Det är som när man är riktigt shoppingsugen och faktiskt har lite pengar att shoppa för, då finns det absolut ingenting man vill ha i butiken! Men när man INTE har, då finns det massor.........

Semester, vilken lycka, hade bara två veckor tidigt i somras, och har jobbat över mycket sista tiden. Så jag njuter verkligen av ledigheten. Klockan är nu 11.40 och jag har fortfarande den lurviga fleecemorgonrocken på! Underbart. Jag är ensam hemma tills imorgon, och kan gå runt och bara småfisa hela dan. Och det där med vikt och träning....jag skiter i det nu ett tag! Har kommit fram till att jag har gjort nåt fantastiskt bra, jag har slutat röka! Och nu är det semester, nu är det dags att belöna sig, att njuta! Det är det jag ska ägna mig åt de här 3 veckorna. Det andra tar jag sen..........

Apropå ensam hemma....det är skönt att ha en man som inte alltid är hemma, man får lite tid för sig själv. Fast det bästa vore ju om det bara var en natt i taget. För redan efter en natt ensam i sovrummet, längtar jag efter att höra honom snusande i sängen bredvid!
Han har sina fel, och jag har mina, men jag skulle inte byta ut honom mot någon annan i hela världen. 
Utom möjligtvis Sean Connery då...................men nej, han är säkert inte lika omtänksam som min Staffan! ♥

Promenad

Ska lyda ett gott råd från en vän, jag ska promenera! Inte dumt alls faktiskt. Med lite bra musik i lilla örat och ett gott humör kan det bli rena rama "dancing in the street"! Fast det ser mer ut som om det skulle bli "I´m singin in the rain!"
Tack för det Virre!

Och idag när jag börjat en 3 veckors ledighet är ju ett alldeles utmärkt tillfälle att börja!

Träningen

Jag har totalt tappat motivationen för träningen, ingen body pump (det som var så kul!), ingen löpning, ingen styrka, ingen pilates, INGET!

Löpningen fick jag ge upp för mina fötter, igen.
Alla de roliga passen ligger på tider som jag måste tokstressa för att hinna med. Har aldrig haft så tokiga arbetstider på nån annan arbetsplats innan. Och jag har nått en ålder, då man lärt sig att det där med att stressa leder ingenstans.
Måste se mig om efter andra lösningar. För träna måste jag, annars mår jag inte alls bra.
Men det ska vara lustfyllt!

Fast jag är ändå ganska nöjd med mig själv,
har fortfarande inte rökt en enda cig!

Aroma!

Jag är inte någon äppelfantast, tycker faktiskt det är en ganska tråkig frukt. Det  finns så många andra frukter som är bra mycket godare.
Men när Aroma kommer ut i butiken på hösten,  då blir jag plötsligt alldeles salig över ett äpple!
Det är tydligen en  korsning mellan Ingrid Marie (också en favorit) och Filippa (har aldrig hört talas om).
Mmmmmmm, det är så gott. Och så det där speciella lilla "knastrande" ljudet när man tar ett bett, fruktsaften som hotar med att rinna utför mungipan, den lagom syrliga smaken.........mmmmmmm. Den vackra röda färgen....

Det är visst Skånes landskapsäpple också, får ta ett bett och tänka på mina skånska vänner!

Full 4-åring!

Läste i Aftonbladet om en fyraåring med 1,9 i promille! Pissfull med andra ord! Roligt? Näe, inte ett förbannat dugg!
Jag vet ju naturligtvis inte hur det gått till, men det verkar ju helt otroligt att det finns handsprit åtkomligt för ett så litet barn. Dessutom på en förskola!

Att dom är snabba dom små liven, vet ju alla som har barn. Även dom som inte har, verkar vara ganska medvetna om detta faktum.
De som jobbar på en förskola ska väl då kunna anses som proffs på dessa våra små, de är utbildade i ämnet. Det är sällan en förälder.
Alla som har egna barn har säkert nån gång brustit i uppmärksamhet, men då har vi också lärt oss något av detta.
Proffs däremot, ser och eliminerar risker innan olyckan är framme.
Om man har haft handsprit på en toalett, som en fyraåring kan komma åt själv, verkar det inte som nåt proffs varit inblandad i alla fall.

Tack!

Förlåt, jag har inte sett att det fanns så många kommentarer till mina inlägg! Vad kul!
Upptäckte flera stycken idag, och det var längesen de skrevs, förlåt!
Har ändrat mina inställningar så jag får veta när någon skickar en kommentar.............

Jag älskar att skriva...

Jag har alltid älskat att skriva. Som tonåring skrev jag dagböcker, och det som var allra roligast i skolan , förutom gympan, var när vi fick skriva uppsatser.
Dagböckerna hade varit guld att läsa idag, men de brändes upp efter jag upptäckt att min mor läste dem.
Det har säkert många mammor gjort, men de flesta har haft vett att inte säga nåt.

Tänk vad underbart det måste vara att vara författare. Att ha ett sånt ordförråd, och behärska det svenska språket så fulländat! Att ha fantasi nog att hitta på en bra story, att ha tålamod att göra all research. Att kunna tekniken att hålla kvar läsaren. Det måste vara helt fantastiskt! Min syster och jag brukar skämta om att vi ska skriva en bok om vår lilla mor.......................(ja Malin, du ska få det första exmpemplaret!)

Jag får hålla mig till att blogga lite, det är mitt sätt att göra ett avtryck på. Ibland kan man ju undra varför man gör det. För min del känns det som en visuell dagbok. Alla tankar man har, som ingenstans har att ta vägen, får på ett sätt en egen plats här. De försvinner inte i tomma intet och förblir ohörda, de finns på pränt och blir på så sätt bekräftade.
Man får tillfälle att rannsaka sig själv lite då och då. Stanna upp och tänka efter.

Eftersom jag inte vet vilka som läser har jag heller inget att förlora, ingen att behaga och ingen att "fjäska" för.

Jag skriver för min egen skull, och tycker någon det är intressant är ingen gladare än jag.

Cheesecake

Igår fick jag smaka världens godaste cheesecake!  Ojojojoj, den gjorde inte ett dugg ont, mer än i själen då............... Jag fick veta att den innehöll allt som en bra cheesecake SKA innehålla, PLUS lite vit choklad! Det satt som en smäck kan jag säga! Inte bra så här tätt inpå Thailandsresan, fast vadå, det ska va gott och leva, annars kan det kvitta....

Igår samlades familjen hos oss för en trerätters middag. Liams mamma, hade bakat detta underverk.

Tack Cicci!

(Hon hade med lite annat godis också!)

Tequila!

Igår var vi på Hairspray på Chinateatern. Fantastiskt bra! Härlig musik, duktiga dansare och en supercharmig Jessica Heribertsson som Tracy. För att inte tala om Rolf Lassgård och Morgan Alling,

vilket oefterhärmligt par.

Underbara!

Innan showen var vi på Texas Long Horn, på Östermalm.

Där har jag en nybliven idol. Hon heter Marina och blandar de mest underbara tequiladrinkar jag smakat.

Speciellt hennes egen specialare med färsk ingefära och chili, den är helt magisk!

Tack Marina, du är helt fantastisk!

Staffan är också nöjd med stället, de har nämligen Mackmyra, en av hans whiskeyfavoriter!

Här har vi henne i egen hög person, bilden är från ett besök vi gjorde med goda vänner i mars. Det var vår första kväll ute på stan sedan vi flyttade hit,  och det blev en fullträff. Inte visste jag att det fanns så många sätt att dricka tequilla på!

I like!

Halv åtta hos mig.....

När jag har sett  programmet "Halv åtta hos mig" blir jag alltid lika sugen på att köra konceptet själv.
Visst vore det jättekul att bjuda tre (eller fler) främmande personer på mat hemma?
Då skulle det ju helst vara  flera olika personligheter, med olika värderingar, olika smak och olika bakgrund. Det skulle kunna bli hur kul som helst! Och vilken massa god mat!

Det skulle också kunna bli rena katastrofen! Kemin stämmer inte alls och kvinnan som sitter bredvid är astrist, dessutom är hon högljudd och allmänt gapig. Mannen som är kvällens värd har glömt bort att krydda maten, och kan inte stava, menyn är helt oläslig.
Kvällens gay (för det ska man ha med, man måste ju vara politiskt korrekt) är en tjej, och hon stöter på mig, hmmmmmmm...........smickrande men lite jobbigt faktiskt.
Huset vi befinner oss i luktar mögel, och sista bussen hem har redan gått.................

Hahahahaha! Hur det än skulle bli, så skulle det bli en oförglömlig kväll!

Annedal, Bromma

Visst är det väl alltid så, att när man sagt upp sin lägenhet och snart ska flytta därifrån, tappar man all känsla för den?
Man har ingen lust att städa, man retar sig på det där sneda handtaget i hallen, fönstren blir skitigare och skitigare. Längtar bara iväg, man står inte ut en dag till. Man vill inte se det där tråkiga badrummet igen.

Då brukar det vara tre månader kvar, eller hur?
Det är inte kul när det infinner sig över 1 år innan!

Jag är redan där! Herregud, hur ska detta bli.....................
Tittar redan efter ny soffa, jag vet ju inte ens var den ska stå?!

Mamma Mia......

Innan ni börjar tycka synd om nästa hyresgäst, ska jag bara tala om att jag inte låter stället förfalla!
Jag städar, om än inte med samma frenetiska energi som förr.
Toan blir skurad och putsad, fast jag mycket hellre skulle gjort nåt annat. Fönstren blir precis lika blanka när jag putsar dessa, som på de andra ställena jag bott. Fast inte riktigt lika ofta, det skyller jag enbart på att vi bodde i innerstan i Malmö, och där fick man putsa jämt!☺


Det kommer att bli en lång, lång väntan.............................

54

Jaha, då är man 54 år och ett år närmare pensionen, härligt!

Alla åldrar har  ju sin charm, men att vara i 50 årsåldern är nog den bästa i alla fall.
Man har blivit av med många illusioner, man vet vad man kan, och man vet vad man vill.
Man har lärt sig att sortera bort sånt som bara ger dålig energi........

...............just därför åker brevet oöppnat tillbaka till avsändaren idag.

Lördagskväll med Liam

Vi fick låna lille Liam i lördags kväll. Det är så härligt när vi får ha honom,då skämmer vi bort honom riktigt ordentligt.Tur att vi flyttade hit, annars hade vi kanske bara sett honom 3-4 gånger i år, på sin höjd. Nu ses vi varje vecka. Härligt att få följa hans utveckling på nära håll.

Synd bara att det kostade oss en och en annan vän.

Här kollar han in sin nya bok tillsammans med "Stascha".

I boken finns bara foton av honom, från bebistiden, fram till nu, det var spännande.

Han fick en ny bil också, av Staffan, och den ville han inte släppa............

Efter Tio, TV 4

I fredags var bla Per Ragnar gäst hos Malou. Temat för veckan var ju sorg, se "att dö på akuten".
Det var ett befriande program som många borde se.
Det är fortfarande svårt för de flesta att prata om döden, och om sorgen som följer.
I detta program fanns inga tabun, inget hysch hysch. Det angår ju faktiskt alla.

Jag har aldrig önskat Per Ragnar som gäst i mitt hem, men har tänkt om. Han är hjärtligt välkommen hem till mig för en lång pratstund om livet och döden. Mat och vin ska han bjudas på denne kloke man! Det skulle säkert bli en oförglömlig afton i dramatikens tecken!
Han kanske skulle kunna bli min officient. Fast jag har ju en vän i branschen, kanske skulle ta ett snack.....

Jag har för längesedan gjort klart hur jag vill ha min begravning,
men trodde att vissa saker "måste man bara göra". Man "måste" vara i kyrkan, man "måste" det och det....
Det måste man inte alls, fick jag lära mig!

Dags att uppdatera mitt dokument.............

topp Hälsa

Jag brukar ibland köpa tidningen topp Hälsa, när jag vill ha lite motivation ang.  träning. Där brukar jag hitta bra tips, och härliga recept på hälsosam mat. Man blir inspirerad, istället för att få dåligt samvete för att man tränar för lite.
Men nu är det nog slut med det......
Anna Anka ska få en egen spalt där hon ska ge lite träningstips!

Men Hallå!
Det kan väl ändå inte finnas någon vettig människa, som kan ta Anna Anka på ALLVAR?

Jag trodde i min enfald att detta var en tidning för dagens kvinnor, för oss som tränar för att må bra. Som vill hålla sig i form för sin EGEN skull, inte för att "behaga" nån annan.
Vad sänder ni ut för signaler med detta tror ni?

Visst ska man hålla isär saker och ting. Sortera bort hennes privatliv och se till hennes kompetens, men i det här fallet tycker jag  det är fruktansvärt svårt.
Ni får ursäkta, men nån mer topp Hälsa köper jag inte!

Thailand

Visst är det en speciell känsla när taxfreekatalogen har kommit?
Då vet man att det börjar närma sig. Det var längesedan jag såg fram emot en resa,  som jag gör med denna. Dels för att vi ska åka tillsammans med barbarnet, men också för att vi aldrig varit i Thailand innan. Det ska blir så spännande, jag har aldrig hört någon som varit missnöjd, efter att ha varit där.
Vi har varit i Grekland så många gånger nu, att man inte har några större förväntningar längre. Våra resor dit med våra vänner har varit fantastiska, vi har sååå många underbara minnen, och jag älskar fortfarande Grekland, men det finns ju så många andra platser man vill se!
Nu vet man inte vad som väntar, allt är nytt.

Barack Obama

Fredspriset till Barack Obama? Hur tänkte dom nu?
Herregud, låt grabben bli lite varm i kläderna först!
Hur länge har han varit president? Inte ens ett år........
Snacka om att sätta honom på en hög pedistal.....

Kaffe Macchiato

Blev så fruktansvärt sugen på att bara sätta mig på stan och dricka en riktigt god kopp kaffe! Jag brukar ofta dricka Chaité ute annars, men nu ville jag ha kaffe. Starkt gott kaffe!
Sagt och gjort, en promenad till Mörby Centrum, och sedan tunnelbanan till Östermalm. Googlade lite innan, var finns den bästa kaffebaren i den här stan? Det skulle ligga en speciell på Nybrogatan, men där låg nåt helt annat nu.
Ojdå.... tittade inte på datumen för inläggen, typiskt mig.
Nåväl, det blev en härlig promenad på stan i alla fall, och jag fick en god Macchiato på Hamngatan.
Det är skönt att sitta ner en stund och bara titta på folk. Känna stadspulsen, liv och rörelse, stök och bök.
Efter att njutit av detta en bra stund strosade jag bort till Hötorgshallen, jag var lite nyfiken på Bondens Matbod.
(Ha! Tillåt mig småle, en bonde i Stockholm?)

Läser just nu Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Det är en hemsk upplevelse! Att det var så illa ställt med våra matproducenter trodde jag inte. Har börjat läsa innehållsförteckningarna mycket mer efter detta. Tittar ofta efter produkter med så lite E- nummer som möjligt.

Hur som helst tipsar han om en del butiker i slutet på boken, bla då om Bondens Matbod i Hötorgshallen.
Jag köpte kokt skinka i tunna skivor, och hör och häpna, den var inte alls så god som jag hade väntat mig! Kändes lite torr och tråkig faktiskt.
Med sorg i hjärtat kunde jag alltså konstatera, att jag blivit "smakförstörd" av alla förbannade kemikalier och smakförstärkare, som finns i maten man köper! Jag vet inte längre hur en "äkta" skinka ska smaka! Man har blivit matad för länge med skinkor, som är så vattenfyllda, att det dryper om paketen. Mats-Eric påstår i boken, att det ibland vara så mycket som 30 % vatten  i påläggspaketen som säljs i våra matbutiker.

Brödet däremot, brödet! Det var himmelskt!
Nibbles Rågbröd, ett surdegsbröd utan jäst, bakat i Järna, med endast rågmjöl och vatten och salt!
Syrligt och alldeles, alldeles underbart,
preciiiiis som en bal på slottet....................

Att dö på akuten.

Malous förmiddagsprogram, Efter tio i TV 4, handlade i måndags om hur dåliga vi är, på att ta hand om anhöriga till patienter som dör på akuten. Och visst är det säkert så i många fall. Det är ju med blandade känslor vi försöker ta hand om dessa, det känns ju på nåt vis som om vi har misslyckats . På akuten ska vi rädda liv, det är det vi ska hålla på med. Men naturligtvis händer det att folk dör där också. Det är också en del av akuten.

Det här inslaget fick mig att återigen tänka på dessa situationer.  Vi som jobbar där får ju ständiga påminnelser om att livet kan ta slut precis när som helst. Nästa gång kan det vara min tur att mista någon, eller själv hamna på akutrummet.
Vi  blir aldrig likgiltiga inför döden, absolut inte, men vi är vana att hantera känslorna som dyker upp. Naturligtvis känner vi inte samma förtvivlan som den anhörige, men vi har full förståelse för hur svårt det måste vara, att mista en nära på akuten. Så plötsligt och så oväntat.

När larmet kommer tar vi på oss en roll. Då är vi adrenalinstinna proffs som gör sitt allra, allra bästa.
De flesta av oss är mycket hellre på akutrummet och jobbar med patienten, än att ta hand om anhöriga.
Hos de anhöriga har vi ingen yrkesroll att gömma oss bakom, där är vi alla lika ömtåliga, lika sköra. Man är så fruktansvärt rädd att säga fel saker. Utbildningen är alldeles för otillräcklig för att man ska känna sig trygg i denna situation. Man vill ju så väl, och famlar i okunskap om hur man stödjer just denna personen på bästa sätt. Alla reagerar ju på så olika sätt. En del vill prata, andra inte, en del vill ha en hand att hålla i, andra ryggar tillbaka om man kommer för nära.....

Personen som intervjuades i TV var lätt frustrerad över att hon fick så lite tid för att ta farväl av sin man, som avlidit hastigt av en hjärtinfarkt. Hon ville åka hem för att hämta lite personliga saker till honom, ge honom sitt  eget täcke........

Har full förståelse för detta, man vill ha lugn och ro att smälta detta hemska som hänt.
Tid är det absolut minsta vi har på akuten. Tyvärrr. Det är inget försvar, bara en förklaring.

På akuten fungerar det så att att varje dag, utses det vilka som för dagen ska ta hand om "blåljusen" som kommer in. Man jobbar på som vanligt, men får alltså lämna sin position när det kommer larm. Naturligtvis blir den "ordinarie arbetsplatsen" under tiden åsidosatt. Man vet att de som är kvar ofta får jobba dubbelt.
Detta problem kan endast lösas med mer personal. En önskan vore att ha ett sk fristående larmteam, ett team som bara tar hand om larmen.  I det teamet skulle då också ingå någon som tar hand om anhöriga. Som  kan ta tid på sig, för att ge dem stöd och hjälp de behöver.
Såvida det inte kommer ett larm till under tiden, förståss. (Två fristående larmteam på varje akut, en utopi!)
Det händer ganska ofta att det kommer två larm ungefär samtidigt, och då står man där igen....

Kanske inte akuten är den rätta platsen, för att i lugn och ro få ta farväl av den döde?
Det kanske kunde ordnas på annan plats i sjukhuset. En rogivande plats som de anhöriga i lugn och ro kan ta farväl. Kanske ha tillgång till tex en kurator, eller om man så vill, en sjukhuspräst.

Det enda jag vet är, att alla gör sitt allra bästa för att lösa det på bästa sätt, med de små medel som står till buds. Tyvärr blir det inte alltid som man skulle önska och blir det fel, så sitter det kvar i minnet för alltid.

Matlådor

Kände mig lite flitig igår, gjorde 8 matlådor.

Jag älskar ju fisk så det blev stekt lax.Till det blev det grillade rotsaker, morötter och kålrot.

Gjorde även en plåt med broccoli, zucchini , tomater och rödlök. Dom ska ju inte vara lika länge i ugnen, så dom fick en egen liten låda, dom små rackarna.

Naturligtvis stoppade jag i mig en låda direkt, kunde inte motstå alla dessa färger och dofter.

Hungrig var jag också, eftersom jag bara kört Nutrilette idag.

 (Blev väldigt överraskad över hur goda de är!)

Jag har inte rökt en enda cigarett på 4 veckor och det börjar märkas på mina kläder.....

Är som ett sopnedkast, allt som går att äta stoppar jag i mig. Det behöver inte ens vara gott!

Tugga och svälj bara. Ner ska det..... Nåväl, jag stoppar i mig en del godsaker också om jag ska vara ärlig..

Detta måste jag sätta stopp för. Att gå upp för mycket i vikt  blir lätt en ursäkt för att börja röka igen. Inte för att jag är sugen, men i ett svagt ögonblick är det lätt att åka dit.

Ska bara smaka en, det kan väl inte va så farligt...

Den har man väl hört förr!

Vi var ju på stan häromdagen, och besökte bla NK.

Hittade denna sås som jag klart inte kunde motstå.

Ingefära och senap, en ovanlig och spännande kombination tyckte jag.

Och den testades naturligtvis idag till laxen.

Jag säger som Tina: Jättegott!

                               

Vissna blommor

Rosorna jag köpte till helgen hängde riktigt duktigt idag, när jag kom hem från jobbet. De var billiga, så jag hade väl inte räknat med nåt annat egentligen. Men man kan ju ha glädje av dem lite till om man klipper av skaften, och lägger dem i en skål.

Banalt vackert på nåt vis, vad det nu betyder.....................

En skön söndag.

En sån härlig söndag var det längesen jag upplevde!

Vi inledde med en tur i Gamla stan med Mats och Ingela som varit i Stockholm på besök.

Det är mysigt att ströva omkring där i de vackra kvarteren.

Vaktparaden vid Slottet.

Ja ja, jag vet, riktigt larvigt, men jag kunde bara inte låte bli!

Lite goda muffins för en eftermiddagsfika hos........

vår älskade lille prins....

.....Liam!

Mamma Cicci hade köpt lite färg så han fick måla!

Pappa Johan fiskade igår, fick en fin regnbåge. Vi kom lagom för att se honom filéa denna goda fisk.

Tyvärr fick man inte smaka.......

Den här helgen har varit riktigt härlig.

Inga tider att passa, god mat och dricka, trevligt umgänge och ändå hunnit med att träffa alla familjemedlemmar!

Mer kan man inte begära, eller hur?

Annedal

Här ska vi bo!
Ett helt nytt område i Bromma, precis vid gränsen till Sundbyberg.

Vi längtar dit så förtvivlat.

Fast väntan känns väldigt lång just nu.......

Fredagkväll

Det blev en mycket trevlig  fredagskväll med våra gäster.

Mats och Ingela, det var ett nöje att få träffa er!

Två pigga, öppna, positiva och framför allt humoristiska personer,

 som lockade till många skratt!

Jag tycker alltid det är roligt att förbereda inför kvällen. Vi brukar turas om i köket, jag har lite svårt med det där att vara bägge två samtidigt. Fast det beror nog mest på att köket inte är planerat för det.....

Staffans Hermansson, en favorit i repris.  Hoppas bara att gästerna tyckte detsamma.

Dom var dock ganska generösa med den starka Sichuanoljan på, så risken är stor att de tyckte det var för starkt. Jag öste ju en del på min och glömde varna dem för styrkan! Förlåt!

Jag älskar att göra sallad, doften, färgerna.....

Glassen, med stekt äpple och banan.

Middagen blev ganska stark, så jag tog cacao och chili på, den är lite mildare än bara chili!

Vad får det lov att vara?

När alla åkt hem, och även Staffan gått och lagt sig, avnjöt jag den fina chokladen jag fick i present!

Tack snälla!

Övertid

Håller på att vakna till......
Började jobba igår kl 12,30. Egentligen skulle jag sluta 21,30 men blev inte avlöst. Det fattades alltså personal tilll natten så jag stannade kvar.
Var även ambulans 1:a, vilket innebär att jag ingår i teamet som tar emot blåljusen.
Det var tätt mellan larmen igår, ibland hann man inte städa av akutrummet förrän nästa larm kom in. Lite körigt alltså.......
Men som sagt, det är ju det som är charmen med att jobba på akuten, du vet aldrig hur din dag ser ut, och vad som helst kan hända.
Har alltså avverkat 18 timmar på en akutmottagning och är således ganska seg i skallen, trots några timmars sömn.


Imorgon kväll har vi gäster från Karlskrona.
Jag har inte träffat någon av dem innan. Spännande.
Staffan gör sin specialare, Hermanssons frestelse. Som en Jansson ungefär fast med köttfärs istället. Låter inte så pretantiöst precis, men den är sååå god!
Mycket kryddor och mycket grädde, riktig grädde!
Jag gör salladen och efterrätten.
Tänkte göra min favorit. Stek banan och äppel i lite sirap lite lätt i pannan. Servera detta direkt till en god vaniljglass. Som pricken över i:et strör du lite chiliflakes, mmmm......... det blir en fantastisk god brytning! För er som vill ha lite snällare smak, går det bra med cacao/chili.
Jag börjar bli sugen............