Lisbets mamma.

Hörde på radion att Stieg Larssons böcker säljer slut i USA. Häftigt och välförtjänt!
Det enda som retar mig till vansinne är att hans sambo, Eva Gabrielsson, inte får ta del av förtjänsten!

Undrar om Stiegs syskon och annan släkt verkligen sover gott om nätterna?

Gäst nr 4

Lisbet Salander, ännu en romanfigur. En sorgliga flicka, men en tjej med integritet. Smart, beräknande och alldeles fullkomligt lysande med en dator i sin hand.. Hon som kan konsten att hämnas, och det ordentligt. En tjej som inte fruktar varken Satan eller Gud, en tjej som tar vad hon vill ha. Hon som skiter i konventioner, moralpredrikningar och annat skit som sätter gränser för hur man ska leva sitt liv.
Det har funnits tillfällen då jag också önskat jag hade kunnat slå skiten ur en skitstövel.

Och vem vill inte ha en datahacker som vän?

Gäst nr 3

Min fjärde gäst blir Hercule Barfuss.
En romanfigur skapad av Carl-Johan Vallgren. Ett missfoster, en man som är född dvärg (visst ja, jag får inte glömma att ta fram barnstolen!), en vanskapt figur som får ett eget liv i boken "Den vidunderliga kärlekens historia".  Det absolut vackraste jag läst, någonsin. Språket, miljöerna, intrigerna,kärlekshistorien, allt är perfekt i  mina ögon.

Hercule, som jag inte trodde jag skulle kunna leva utan, när boken började nå sitt slut.
Aldrig någonsin tidigare har jag väl fällt en tår, av ren saknad.
Hercule är en man som vet vad sann kärlek är......

Första bullarna!

                                     

Idag har jag invigt min nya maskin! Det blev en vetebulle med vaniljfyllning och den klassiska kanelbullen. Gott!

Fast kanelbullarna var lite torra tyckte jag, fast dom gick åt ändå, och det är ju huvudsaken

Nästa gång får det bli ett annat recept tror jag, eller får jag minska lite på mjölet bara.....

Hade ett bra recept för länge sen, men det har försvunnit ur gömmorna.

Får leta på nätet.

                                     

                                     

Bullarna avsmakades hos barnbarnet,, samtidigt fick jag en lektion i hur man använder den nya julklappen (nej, vi gav inte Liam ett Wii-kit, det var till hela familjen!) . Det är helt otroligt vad en treåring fattar snabbt när det gäller sånt här! Jag kommer att få sååå mycket stryk av denna lille kille, skjuta pilbåge, fäktning, you name it!

Det var så jäkla kul, det är helt fantastiskt vad tekniken går framåt. Vem  hade trott för 10 år sedan att man kunde använda ett spel på det här sättet?

Har ni inte testat Wii, så gör det om ni kan!

Barnen med familjer fick varsitt i julklapp från oss, jag vill också haaaaa!

Bosch

Nu har jag inhandlat en köksmaskin, för julklappspengar från mina nära och kära!

Det blev en röd Bosch MUM 46R1

Tack snälla ni!

Nu jäklar ska det bakas, surdegen får vänta, först blir det bullar, i massor!

Fast inte idag, plikten kallar...

Modebloggar

Häromdagen letade jag länge, efter en modeblogg som inte skrivs av en liten trådsmal  20- åring. Finns det inte nån över 40 som tycker det är kul med kläder? Och som vill skriva om det.....
Jag hade gärna startat en, men då ska man ju ha lite snygga kläder, (eller "outfits" som dom säger, de små liven) att starta upp med. Dessutom lite kosing, så man kan shoppa loss lite då och då, för att ha nåt att skriva om. Dessutom är det bra om man har lite stil på trasorna, det har ju inte jag precis.
Är det så, att det bara är jag, som fortfarande behöver lite inspiration vad det gäller kläder, vet alla vad de vill ha, vad dom passar i, vad som framhäver eller döljer.........
Ta alla dessa jättefina toppar som finns överallt, de ser ut som nåt någon liksom kastat på mig, för att bli av med det.
Just nu har jag INGENTING att ta på mig, tycker jag. Och det är likadant varje vinter, varje vår!!!
Visst är det typiskt........
Trivs bäst i jeans, men till det vill jag ha nåt lite kul, inte bara en sliten t-shirt. Det kunde man ha, när man var 20 och fortfarande komma undan med att se fräsch ut. Det går inte längre.
Dessutom vill jag vara lite kvinnlig, och hur gör man då? Tar man på sig en top från de vanligaste modekedjorna ser man ut som man försökte vara tonåring igen. Patetiskt! Då försöker man med en mer mogen stil och VIPS, blir det tantigt! Vad göra?

Man kanske skulle satsa på att bli en klänningsfreak? Vad bekvämt, aldrig behöva matcha allting. På med en klänning bara! Äsch, då blir det strumpbyxor, fast taits går ju bra kanske? Fast hur mycket klänningar finns det som jag egentligen gillar? Inte många, nä det får nog vara.........

Eller en sån där snygg klassisk stil. Alltid lika korrekt med en snygg byxa och kavaj. Lite snygga blusar. BLUSAR, nej det går inte, skjortor i så fall. Det blir nog mycket att stryka, det som är sååå tråkigt.

En lite mer sexig look, högklackat och tajta jeans, en snygg liten glamourtopp till det? Ha! Sexig? Jag? Näääääeeeeee!

"Odd Mollylooken" då, underbart vackra kläder. Jag som brukar bli helt till mig av deras, och även Noah Noahs kläder. Men det slutar alltid med att jag går ut med tomma händer ändå. Kan aldrig bestämma mig, och hur det än är, så ska man helst ha något annat av deras modeller att kombinera med, för att det ska bli riktigt bra. I alla fall Noah Noahs kläder, det bygger ju mycket på lager på lager.
Nähä, det går också bort.

Den sportiga stilen då? Jodå...... snyggt och praktiskt, men jag tycker ofta det blir lite tråkigt.

Kan man inte ha en uniform?

Drömfesten.

Min kock blir utan tvekan Leila Lindholm! Leila med sina bruna rådjursögon, sina runda goa former och blicken, den som får mig att vilja tillbringa ett liv i kökets hetta!
Jag vill skålla mandlar, riva vitlök, pressa apelsiner, knåda deg, slicka skålar, och äta choklad och chili bara jag ser henne! Jag vill dofta på all världens kryddor och smaka på alla krämiga soppor!
Jag är inte lesbisk, men OM jag hade varit det hade säkert Leila varit mitt livs kärlek! Hennes blick får mig att längta efter att äta kladdkaka med vispgrädde i sängen en sen söndagmorgon.
Alla hennes kakor, bullar och tårtor! Hennes marockanska porslin, hennes färger!
Hon måste väl ändå vara en önskemamma för alla barn? Hennes färdigheter i köket gör henne även till rena svärmorsdrömmen, och säg den man som skulle motstå en skaldjursallad eller ett glas champagne tillsammans med henne!

Jag låter naturligtvis Leila själv skapa menyn för kvällen........

Drömfesten gäst nr 2

Tomtemor blir min andra gäst. Hon kan gott få sitta ner ett tag, vila ut sin trötta fötter och sträcka lite på sin gamla kropp. Idag är väl hennes enda dag som hon får vara ifred.
Det kan inte vara lätt för henne, en smällfet, orakad och  tjatig gubbe, visserligen snäll, och alla dessa barn, som stirrar runt hela tiden! Snäll är ju en ko också, som dom brukar säga. Hon är kanske inte så van att få prata, men det gör inget. Hon kan bara sitta ner och sprida värme.

Hur är han då, den där rödklädda figuren som hon är gift med? Verkar onekligen inte så spännande, förnyar sig aldrig och verkar inte ett dugg rädd om sin kropp. Tränar gör han säkert inte. Glufsar väl i sig det mesta ser det ut som. Han måste vara bra i sängen i alla fall, eftersom det blir så mycket barn. Fast han är kanske katolik, får inte ha skinn på korven liksom.......

Det kanske rent av är så, att tomten egentligen är en liten ratad påve. Eftersom Paulus hade ensamrätt på den snyggaste hatten, tog tomten en röd. Förklarade den helig och satte igång sin egen promotiontur runt världen.
Det gjorde han bra tycker jag, han har minst lika mycket makt som påven, eller hur!?

God Jul på er alla, och hoppas ni får en riktigt skön helg!

Surdegslimpa.

Häromdagen gjorde jag ett nytt försök att göra bröd, a la Pain de Martin. Av surdeg.
Vad kunde tänkas blifva av detta recept?

Ja, inte blev det håligt, segt härligt bröd i alla fall.
Man kunde säkert slå ihjäl folk, med det som kom ur min ugn!
Ha, men skam den som ger sig. Snart ska jag på det igen. Jag ger mig inte!!

Jag ska, jag ska, jag ska!

Skansen

Svärmor och svärfar har varit på besök i helgen. Svärmor ville gärna besöka någon julmarknad, så det fick bli Skansen. Jag tyckte också det var en bra idé. Men vi åkte dit väldigt tidigt för att slippa den allra värsta trängseln! Folk blir ju som vilda vid såna här tillställningar.

Kallt som i graven var det, så besöket varade inte så länge.

Men mysigt var det! Julstämning på hög nivå.

Här är lite bilder....

Nu börjar folk strömma till...

Skön brasa att värma sina kalla fingrar vid.

Tio för de stora och fem för de små.........

Svärmor värmer sig.

Nostalgi!

Visst är det nåt visst med ett vintrigt gärdsgårdsstaket?

Så kallt så tom spelemännen stelnade......

Drömfesten, gäst nr 1

Min första gäst är Ernst-Hugo Järegård. Denne ärorika oförglömliga skådespelare som tyvärr inte finns med oss längre. Ernst-Hugo skulle nu vara 81 år om han hade fått leva.
Detta var en man med glimten i ögat, många strängar på sin lyra och tusen rävar bakom öronen.
Han skulle komma oklanderligt klädd naturligtvis (trots att han aldrig bar slips!), klädsnobb som han var, han som inte kom in på Dramaten, men som lyckades bra ändå.
Han och Margaretha Krook, oslagbara!

Han skulle berätta, om hur man blir världens bästa skådespelerska för mig.

Drömfesten.

Många av de bloggar jag läser har en lista av nåt slag, och det är skitkul att läsa dem. Det säger så mycket om personen bakom listan, mer än man kan tro. Jag vill också skriva en lista, men om vad?  Mina 10 största synder, vill jag inte skriva om, andra har gjort det redan, och jag är inte säker på att jag vill att mina barn ska läsa om dem heller. Lite illusioner måste dom få ha kvar om sina föräldrar. Visst vet dom att mamma och pappa också varit unga, och gjort dumheter, men inte vilka! Flertalet av oss vuxna har faktiskt glömt, hur det var att vara ung, fast vi inte vill erkänna det.

Mina 10 snyggaste outfits? Näe, jag har inga outfits överhuvudtaget, önskar att jag hade det naturligtvis, men ack nej, här blir det jeans och nån trasa som för tillfället inte ligger i tvättkorgen. Och vem vill se det?

Mina 10 lyckligaste minnen? Näe, en del av dom hoppas jag fortfarande ligger framför mig, det vore ju som att säga att jag inte kommer att uppleva fler lyckliga moments i mitt liv!

Mina 10 sorgligaste minnen, näe, dom har jag förträngt, varför rota i det............

Jag har kommit på vad jag vill lista: Min drömfest med mina drömgäster! Vad denna lista kommer att säga om mig kan bara ni avgöra.


Jag ska 6 gäster, men jag ska även ha en kock, en som sköter garderoben och naturligtvis lite underhållning.
Här ska festas!

Jag börjar med garderobiären, Niles of course! Nanny Fines oemotståndliga utomordentliga butler!

Första halkan.

Jag jobbade på ortopedakuten den där dagen när första halkan slog till.  Det var en kväll man sent ska glömma. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. Folk fullkomligt vällde in, och alla hade skador som  behövde ses om av oss. Det var brutna handleder till förbannelse, det var brutna ben, stukade fötter, höftfrakturer, hälsenor, lårmuskelrupturer, blödningar och svullnader så långt ögat kunde se. Och jag menar det verkligen. Vi brukar kunna svälja många patienter på mottagningen, men nu räckte varken golvyta, sängar eller stolar till.
Flera extra doktorer fick kallas in, fler sköterskor och fler gipsare. Röntgenpersonalen var helt fantastiska,  kom ner och hämtade patienter så vi fick dem röntgade snabbt, därmed kunde vi lättare prioritera de svåraste skadorna.
Tom Pressbyrån hade öppet Xtra länge, för alla anhöriga/patienter som kunde, och som behövde nåt att äta eller dricka.
Katastrofläge alltså.
Vad gjorde då cheferna? Satt vid telefonerna och organiserade upp allt detta?  Nej, det var folk på golvet som fixade allt med röntgenpersonalen, Pressbyrån osv. osv .
Vad gjorde cheferna då?
Gav smärtstillande till alla behövande? Hjälpte till att hålla ett öga på de som inte hade blivit påtittade av läkare? Hjälpte till att linda och stabilisera? Att trösta de som var ledsna och rädda? Att hjälpa dem till toaletten? Att fixa en taxi eller ringa en anhörig?
Nehejdå! De med de höga lönerna, de som har bra betalt för att lösa just sådana här situationer på bästa sätt, dom gick runt och delade ut saft! Visst, patienterna måste ha vätska, helt rätt. Men det kan vaktmästaren eller vakten ge dem.....
Att man aldrig slutar förvånas..............
En enda av dem var kvar, och det är hon som är säkerhetsansvarig, hon insåg att läget var utom all kontroll och ville vara med till "the bitter end". Heder åt henne.

Jag drömde om patienterna på natten, jag fortsatte springa i sömnen.

Döm om min förvåning, jag hörde inte en enda patient gnälla över väntetiderna.........

Farmor vabbar.

Idag vabbar jag (tänk ändå så bra att man kan det!) och har lille Liam hos mig. Han har haft feber hela veckan, och är lite hängig och vissen.

Så idag har vi varit riktigt, riktigt lata. Suttit i soffan mest hela dagen,  tittat på film, spelat spel, lekt lite med bilar, pusslat och ritat.

Och tagit en ordentlig tupplur. Det är precis som när mina egna pojkar var små, då kunde jag ligga och bara titta hur länge som helst, på de små underverken, och nu ligger man där igen.

Med ett litet underverk bredvid sig.

Det är så synd att han ska vara sjuk nu. Nu när det är så fint ute med all snön. Vi skulle ju vara ute och åka pulka och bygga snögubbar istället. Fast vintern är lång, vi hinner nog med det också.

Idag kan vi  bara ligga och titta på alla snöflingorna som faller utanför.

Surdegen

För er som undrar hur det gick med surdegen....
Efter två tappra försök har jag gett upp detta projekt. Det gick bra ända fram till själva utbakningen skulle ske.
Till det måste man ha en köksmaskin upptäckte jag, hopplöst att bearbeta en sån stor deg annars.
Jag lägger surdegsbrödet på hyllan kan man kanske säga. Det får bli köpebröd för min del. I alla fall så länge jag inte har en assistet!
Jag skulle säkert kunna fylla en hel sida med små historier om min kamp med denna kletiga massa, men avstår från detta idag. Jag har inte riktigt kommit till det stadiet att jag kan skratta åt eländet ännu......
Jag är fortfarande lite sur, LOL!

Tiger Woods

En upptagen man, den där Tiger. Pinsamt värre..............

Är det själva namnet han bär, som "tvingar" honom att uppföra sig som han gör?
A Tiger in bed, or what?

Kalas

Igår var det som sagt kalas, 3 år och mamma som fyllde trettio.

Vi fick bla annat smaka av denna underbara tårta.

Liam hade en alldeles egen med tre ljus, som blåstes ut galant!

Vilken lycka det ändå är att öppna paket.

Star Wars prylar är just nu otroligt populärt, här ett teleskop.

 Yeady to explore, you are, says Yoda!

Fiskelycka !

Vi grattade förståss även Cecilia som fyllde 30!

Av oss fick hon ett par örhängen, från Dyrberg Kern, som vi hoppas hon tyckte om.

 

En av hennes paket innehöll den här lilla läckerbiten.

Tänk om man kunde gå i sådana skor!

Läckert!

Bakfyllefrukost.

Först vill jag bara säga att: Nej, jag är inte bakfull, det blev bara ett par glas vin igår!
Orsaken till denna rubrik är väl, att en hamburgare med massor av "gegg" på, typ bostongurka, jalapeno, rå lök, stark senap och massor av ketchup, är att räkna till den den typiska bakfyllefrukosten!?

Min man tyckte att detta skulle vara gott, jag rynkade först lite på näsan, sen föll jag in i hurraropen.

För övrigt har jag faktiskt sjungit: Ja må ni leva, och ropat hurra de sedvanliga 4 gångerna idag.
Mitt älskade lilla barnbarn fyller 3 år idag ( en mycket respektingivande ålder för en lite gosse!) OCH, hans mamma Cicci fyller 30!
Idag ska vi alltså på kalas..............
Åter till detta imorgon.

Under tiden jag intog denna angenäma frukost, har jag tittat på reprisen på Idol. (ja jag vet att Erik vann!)
Idol är inget jag följt, det beror endast på mina taskiga arbetstider och att jag är gift med en vädur. Alla som är gifta med en vädur vet hur tufft det är, och för er som inte är det, kan bara säga, man tar inte en fjärrkontroll ur en vädurs hand ostraffat!

Calle skulle naturligtvis vunnit kom jag snabbt på, fast som sagt var, jag har inte följt detta program, och vem bryr sig?
Jag har viktigare saker för mig idag!

Upp till kamp!

Den lite lätt aggressiva tonen som vilat över mina inlägg den senaste tiden har enbart berott på att jag varit mycket, mycket besviken på mig själv, inget annat. Jag håller INTE på att förvandlas till en legosoldat på randen till nervsammanbrott eller nåt annat kufiskt. 
Mitt beteende angående mitt drogberoende, (och med det menar jag rökningen, inget annat) retar mig till vansinne.
Jag anser att jag är en fullt normal 54-åring med lätt hängröv, lagom bilringar runt midjan, fortfarande ganska slät i ansiktet i vissa vinklar, (tur att det finns Photoshop) och vid rätt klädsel, faktiskt kan se ganska fräsch ut. För min ålder alltså! Och helst ska då betraktaren ha en lagom dos med vin, eller annan lämplig alkoholhaltig dryck i kroppen.....
Hursomhelst, en normal människa tycker inte att man ska inta en daglig dos av droger i kroppen, eller hur?!
Det är ju skadligt, det vet ju alla! Vore det inte ganska normalt att låta bli det då? Om man nu är normal.....Antingen är jag inte detl, eller så är det där giftet dom smyger in i cigaretterna ganska så övermäktiga.
Hursomhelst har jag ju övervunnit stora hinder innan i livet, varför är det så svårt med det här?
Skit samma, aggressiviteten håller nu på att avta, jag har tagit strid, och än leder jag kampen. Jag har inte rökt på hela veckan.........  den här gången ska jag inte vara så kaxig. Man får aldrig underskatta sin fiende!
Kampen kommer att pågå länge än.
En vän sa att jag inte skulle räkna de dagar jag rökte, hellre räkna de dagar då jag inte röker, klokt sagt av en klok kvinna.
Men jag vill kunna säga med gott samvete: Nej tack, jag röker inte!

Finns huset kvar imorgon?

Jobbat till klockan tre idag, haft den årliga kursen i hjärt/lungräddning. Jobbar man på akuten måste man gå den en gång per år, för att friska upp kunskaperna, det är ju bra. Fast det blir lätt lite larvigt, när man ska väcka en docka. Det är bättre med lite mer autentiska övningar som förkommer ibland, oftast när man minst anar det. En av syrrorna på jobbet brukar ibland sätta fart på folk genom att fejka ett hjärtstopp på ett rum. Lika överraskande varje gång. Det är också visserligen en docka, men det är ofta hanteringen man behöver träna på. Vem larmar, vem sätter syrgas, vem komprimerar, vem kan byta av, vem gör inblåsningar, vem kopplar defibrilatorn osv osv? Kul och mycket lärorikt.

Nog om det, när jag kom hem i eftermiddag lyste det vackert i trappuppgången. Vi bor i ett äldre trähus, på vår våning finns det tre lägenheter. 4 vackra ljuslyktor fladdrade så vackert och skulle säkert få oss att känna oss extra välkomna hem.

Trodde dom ja! Vilken jävla idiot tycker att DET är okey? Vem har uppsikt över dessa ljus? Det bor en barnfamilj i  lägenheten bredvid, en ganska stökig sådan.
Jag gillar barn, det har ni väl förstått vid det här laget, men jag gillar inte skrikiga ungar, förstår ni skillnaden?

Har ni någon haft en oemotståndlig lust att ge den där skitungen, som står och skriker lite längre bort, ett riktigt j-a tjyvnyp? Eller rent av vända dig om mot ungen, koppla in din allra svartaste blick och med den djupaste rösten du för tillfället kan uppbringa, säga: Håll käften din j-a snorunge!? Har ni någonsin haft den känslan så förstår ni precis vad det är för barn som bor bredvid oss......
Och,  känner ni överhuvudtaget några barn, som inte skulle tycka det var lite spännande att leka med ljus, om man var säker på att ingen såg? Jag har i alla fall lekt pyroman när jag var liten kan jag erkänna, och det med bravur kan jag tala om. Grannens skithus brann ner, det är preskriberat sedan länge, men jag kommer så väl ihåg känslan. Herrejävlar vad rädd man var. Ropa på hjälp, näe glöm det! Göm dig!

När det finns barn i närheten ska man alltid måla upp en bild av att precis vad som helst kan hända. Bättre då att förekomma än förekommas.

Nej dessa små lyktor kan bara vara vårt kära pensionärspar mittemot som placerat ut så käckt. Söta och trevliga på alla sätt, men..........kanske tomtarna redan hälsat på på deras lilla loft? Dom har säkert för längesedan glömt hur deras små änglar faktiskt hittade på än det ena och än det andra lilla buset.
För det kan väl ändå inte vara barnfamiljen som gjort detta? Eller?
Hur som helst vill jag bara säga:
TÄND ERA MYSLJUS I ER EGEN LÄGENHET TACK!
Om drygt ett år eller så, kan ni elda bäst fan ni vill, men inte nu tack.


Släckte dem naturligtvis, men känner inte för nån konfrontation idag.................kanske dom förstår piken.

Misshandel.

I Aftonbladet kan man idag läsa: En 37-årig misshandelsdömd man släpptes av misstag ur häktet i Karlskrona på onsdagseftermiddagen. Mannen satt häktad i väntan på att börja avtjäna ett treårigt fängelsestraff för grov misshandel.
Mannen bedöms inte vara farlig för allmänheten, men den person han är dömd för att ha misshandlat har informerats. (Hur känner sig denna stackaren nu tro?)

Hur ofta läser vi inte om hur folk blir misshandlade, utan att  tänka så mycket vidare på den som blir drabbad.

På mitt jobb får vi ofta se offret, och det är ingen rolig syn alla gånger. Speciellt inte kvinnomisshandel. Jag blir så hatisk mot dessa män, som slår sina kvinnor och sina barn! Skulle lätt kunna bli en misshandlare själv i det läget.... Neandertalaren i mig vaknar.
Vad är det som får en man att slå den han "älskar"?  Vet inte, och vill inte veta det heller, vill inte höra nån "ursäkt" . Klå upp fanskapet bara och låt honom få smaka på sin egen medicin!

Surdegen

Mitt nya lilla projekt ser ut att må ganska bra, eller?

Jag har aldrig gjort en surdeg innan, så det är lite spännande. Jag insåg ganska snart att jag var tvungen att inhandla en digital hushållsvåg. Ännu en påminnelse om att även jag, fastnar då och då, i ett beteendemönster som liknade alla pensionärers, man träffade i sin ungdom. Nämligen det, att de aldrig verkade ha MODERNA grejor! Nu stod JAG där med en föråldrad gammal våg som är helt omöjlig att väga nåt mindre än 20 g!

Det får bli ett förb....t gott bröd, om det ska vara värt detta pysslande om en liten kletig degklutt!

Rapport om detta följer så småningom...

Kontrakt och tatuering!

Idag har vi skrivit på kontraktet! Lägenheten på Annedal i Bromma är nu vår! Vi har ju faktiskt bara varit "bokade" på den innan. Nu har vi ett riktigt kontrakt, skönt.
Hyran höjdes med 23:- i månaden. Mycket bra uträknat från början alltså, jag hade klart räknat med mer, kanske inte på hyran, däremot trodde jag att nån liten tusenlapp kommer säkert till på slutpriset. Men ännu håller alltså slutsumman!
Dessutom blev den en kv.meter större, det var lite bonus.
Vi har ju inte gjort några tillval ännu, men det lilla vi ska göra gör varken till eller ifrån i det stora hela.
Vi är nöjda med standarden som den är.

Dessutom har jag idag bokat tid för en tatuering! Bestämde mig för länge längesen att jag skulle, men idag blev det äntligen bokat.
Jag ska ha en tatuering på insidan av min vänstra underarm, där det ska stå: Vivas crescas vigeas et floreas,
vilket betyder: Må du leva, växa, bli stark och blomstra!

Det är min hyllning till mina barnbarn, både lille Liam som redan finns, och till alla som eventuellt kommer efter honom! Denna text är naturligtvis även riktad till mina båda söner!
Efter en tids letande har jag hittat en tjej i Åkersberga, som är duktig på just texter, så jag känner mig ganska nöjd idag. Ett par dagar innan julafton bär det av till Anna på Heavenly Ink!

Alla dessa ensamma själar.

Mitt hjärta blöder idag för ett barn som förlorat en förälder. En förälder som var så otroligt övertygad om att livet inte längre hade något att ge.
En mörk, mörk skugga, kommer för alltid att följa detta barn.

Hur ska man ge livslusten tillbaka till någon som bara vill härifrån? Hur ska vi kunna rädda någon som inte vill bli räddad? Hur ska vi trösta dem som blir kvar?

Har vi RÄTT att ge livet tillbaka till någon som inte vill ha det? Hur kan vi rättfärdiga att tvinga någon tillbaka till ett liv av svart ångest, djupa depressioner och total apati?

Det finns så mycket sorg och elände därute.............

Ömhetsbevis.

Staffan var barnvakt igår när jag jobbade. Liam och "Stascha" hade en mysig eftermiddag och kom och hämtade farmor på jobbet. I det besöket inkluderades även en provsittning  av en ambulans, som för tillfället var på plats. Såklart kopplades blåljuset även på, till Liams stora förnöjelse OCH förskräckelse!

Efter detta bjöds vi på en sagolikt god gryta som Johan lagat till. (Så god mat hade jag säkert inte fått om jag gått på personalfesten!) Mamma Cicci var på julfest på sitt jobb, och skulle hämtas upp lite senare av Johan och Liam. Hur som haver begav vi oss hem, Liam var lite tjurig och ville inte förära oss med den sedvanliga hejdåpussen och kramen. Nåväl, han är väl trött den lille, tröstade vi oss med och åkte.

Vi hade bänkat oss i soffan, jag med ett gott glas vin och Staffan med en liten whiskeypinne. Då ringer Johan, vi hör Liams förtvivlade gråt i bakgrunden. "Stascha" e borta! Jag vill haaa "Stascha"!
Denna hjärtskärande lilla kärleksförklaring till Staffan var nästan mer än han kunde bära, jag såg hur han fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka. Det har hänt mycket med min älskade man , sedan Liam kom till världen!

Hur det slutade? Jo när Johan skulle hämta Cicci så körde han detta hållet så att Liam kunde återförenas med sin "Stascha". Han har sussat gott mellan oss två, och vaknat med ett leende på läpparna.

Han tar god tid på sig att vakna, när han sover över. Vill gärna att vi ligger kvar ett tag i sängen så vi kan gosa riktigt ordentligt, innan vi stiger upp.

Är inte det kärlek, så vet inte jag vad kärlek är!

Näe, jag vill inte!

Fredag eftermiddag, stämplat ut kl 15.00. Börjar igen imorgon klockan ett.
Hela veckan har det varit lite feststämning på jobbet, personalfest fredag kväll! Yieeeeeeeeeeeeeeipe!

Tyckte jag också ett tag, har ännu inte varit med på någon här på mitt nya jobb. Men ju närmare det kom, desto mindre lust fick jag. Idag bestämde jag mig, jag skiter i festen!

Har jag blivit tråkig, trist och gammal? En tråkmåns som inte vill umgås med folk längre? En bitterfitta?

Kanske, jag HAR ingen lust att råsupa, vara bakfull dagen efter,
vill inte se mina arbetskamrater bli löjliga, stökiga och allmänt fåniga.
Jag vill hellre gå på en mysig och bra restaurang, med några få vänner, sitta länge och väl och bara prata. Mycket vin ska det så klart vara, en god konjak eller nåt till kaffet, eller allra helst en god tequilladrink!
Jag vill komma hem i vettig tid, så inte hela dagen efter är förstörd. Slippa stöta på alla stökiga gäng sent på natten.
Tänk, det fanns en tid då man kunde gå direkt till jobbet efter en fest! Herregud, jag blir trött bara jag tänker på det.

Så här sitter jag nu med mysdressen på, har öppnat en flaska vin och ser fram emot en skön kväll med familjen. Härligt!

Fiskpedikyr i Thailand.

I Thailand har man ju råd med det mesta, och erbjudanden finns det gott om. Billig massage och massor av olika spa-upplevelser. När vi fick syn på det här blev man ju alldeles makalöst nyfiken! Fiskar som sköter om pedikyren på dina trötta fötter..... funkar det verkligen?
Bara att testa förståss, och jag kan lova att det var en upplevelse som få. Det kändes väldigt konstigt första minuterna, lite småäckligt faktiskt. Men efter en stund var det bara skönt. Dom var duktiga de där små firrarna, jag tror aldrig jag haft så fina fötter. Så skönt att jag faktiskt gjorde det en gång till innan vi åkte hem.

Tsunamin

Kom att tänka på en något chockartad upplevelse, hos en skräddare i Thailand. Tydligen har de för vana att lägga ut sina privata album, så folk kan bläddra i dem medan de väntar, ungefär som vi lägger ut Allers, Hemmets veckotidning eller Hänt i alla väntrum. En gullig vana tycker jag. Ett fint sätt att bjuda på sig själv.

Jag fastnade för ett album med ett barnmotiv på pärmen...
Skulle dock vilja se min egen min när jag öppnade detta! Första sidan var okey, omkullvälta bilar, brädor och en massa bråte. Jag förstod att det var bilder från Tsunamin och bläddrade vidare. Det skulle jag inte gjort. Här fanns bilder på ruttnande lik, närbilder på halvt uppätna ansikten, uppsvällda magar. Man drog in lik från havet som man bundit med snaror runt halsen.

Bilderna gjorde mig naturligtvis mycket chockad, äcklad och upprörd. Herregud, varför lägger man ut dessa bilder så att vem som helst kan se dem? Det kan ju faktiskt vara en anhörig till någon av alla dessa turister som besöker butiken. Tänk om någon känner igen sin egen pappa, syskon eller nån annan anhörig, halvrutten och med en snara runt halsen!

Jag kunde naturligtvis låta bli att titta, men blev fast.

Samtidigt blev jag för första gången riktigt medveten om vilket helvete det måste varit, för alla dessa människor som blev drabbade av denna katastrof. Ett inferno utan dess like.  Visst har jag läst en massa, bla Pigges bok om jakten på sina anhörigas kroppar. Förfasat mig över alla missar som gjordes.
Men jag har ändå inte riktigt  förstått, förrän nu.
Alla dessa hemska scener som måste ha utspelat sig, som för alltid fastnat i deras huvud, bilder som aldrig kommer att försvinna från deras näthinnor.
Jag är så lyckligt lottad som blivit förskonad från detta.

Kloka ord.

En vän skrev något som tål att tänkas på....
"Styrka kommer inte från att vinna. Din kamp utvecklar din styrka. När du går igenom svårigheter och beslutar att inte ge upp, det är styrka".

Idag är det tisdag, en normal tisdag, inget gnäll, ingen kritik eller annat tjafs. Bara en normal tisdag.
Visst hjälper det att skriva av sig.