Ikväll lever jag i ett lyckorus, det känns som om en tung sten har fallit ner, om inte från hjärtat, så åtminstone från mina axlar.
Idag gjorde jag min sista arbetsdag på akuten dagtid, nästa vecka börjar jag på en nattjänst. Det är visserligen tidsbegränsat på 6 månader, men ändå!
Jag kommer att jobba heltid på natten, med ett schema som gör att var tredje vecka, är jag ledig nästan en hel vecka. Det här öppnar ju möjligheter att faktiskt kunna göra det som jag hellre vill göra utan att förlora halva lönen!
Jag får mer fritid! Jag kan skaffa mig ett liv!
Ja, jag vet, alla jobbar alla vardagar. Jag säger inte att det inte finns jobb som är mycket värre än att jobba på akuten.
Jag har två söner, den ene kör lastbil bland trafikanter som faktiskt måste anses som imbecilla i många fall. Den andre har ett jobb som tvingar honom att jobba tungt ute, i vilket jävla väder som helst!
Jag vill inte byta med någon av dem.
Jag vill inte jobba med detta schemat längre, och jag har klagat länge och väl, det vet ni som känner mig.
Det har kanske med åldern att göra, men jag tror faktiskt inte det. Alla på jobbet säger samma sak; jag orkar ingenting när jag kommer hem!
Man springer hela dagen, det finns det andra som gör också, så det kan inte vara det.
Jag tror att det är att man måste hela tiden vara skärpt, man får inte missa nåt, du måste hela tiden vara alert på, att när som helst kan det inträffa något som gör att du måste göra en snabb insats. Och du måste veta VAD det är du ska göra.
Vad är din roll, vet alla vad dom har för uppgift?
Vi tränar ibland på ett fejkat hjärtstopp (med docka). Dels för att bli så snabba som möjligt, dels för att stärka teamet, men också för att upptäcka brister.
Det är otroligt viktigt att alla känner sig trygga med det dom gör.
Och det är ju inte bara hjärtstopp som kräver snabb insats.
Tänk, idag tittade jag på väckarklockan och tänkte; idag var det sista gången din lille d-l, som du skrämde mig halvt från vettet!
Jag behöver inte mer stiga upp till ljudet av denna anskrämliga varelse! Och då ska ni veta att jag har förmodligen världens mildaste väckningssignal; Bryan Ferry, Make you feel my love.......
Man vill znooza bara för att höra hans röst en gång till...........
Aha! Det är kanske därför jag inte fixar att jobba dag! För mycket znoozande!
Tänkte inte på det, vad har jag gjort? ☺
