Min nya adress!

http://esseus.se

Jag har flyttat!

Numera bor jag här 

Ombyggnad pågår!

Och det går sakta, mycket sakta!
Tyckte att jag hade fått kläm på saker och ting och så VIPS, så kom jag inte in på den NYA sidan heller.
Visserligen är jag ingen hacker, men jag är inte helt korkad heller vad det gäller teknik.
Är det nån som försöker säga nåt till mig eller?

Med hjärtat i halsgropen

ska jag nu kontakta supporten på mitt nya webhotell.

För er som inte vet, jag blev förbannad på mitt gamla, och sa upp det i ren och skär ilska.

Hemsidan har varit oåtkomlig i flera dygn och supporten var helt hopplöst dålig!

Nåväl, jag kämpade mig svettig för att få till en sida där, och det gick ju till slut.

Det här hotellet har en hel massa mallar, men jag har inte hittat nån som jag vill ha.

Hur ska detta gå egentligen.......?

Jag ser framför mig, hur jag kommer att sitta framför datorn resten av dagen.

Splittrad, svår att få kontakt med och irriterad över alla störningsmoment.

Ska nog dra ut telefonjacket.......

Jag undrar om nån kan hjälpa mig att förstå...

I min värld åker man ambulans när man är livshotande sjuk. I någon annans värld ringer man 112 när man inte vet numret till taxi.

I min värld tar jag en huvudvärkstablett om jag får huvudvärk, i någon annans värld tar man en ambulans in till akuten. Där sitter man gärna i flera timmar för att vänta på att få träffa en doktor som ordinerar en Alvedon.

I min värld stannar jag hemma när jag kräks och har fått diarré, i nån annans värld åker jag hellre till sjukhuset och smittar ner så många jag nånsin kan. Och det helst samma dag det brutit ut.

I min värld ska ingen behöva plågas av smärtor, i verkligheten är det inte så.

I min värld ska alla som verkligen BEHÖVER en ambulans få det,
i den fula verkligheten är det tydligen inte så.

I min värld älskar man sina barn, i nån annans kan man döda sin egen dotter.

I min värld respekterar man sin livspartner, i nån annans slår man sin fru sönder och samman.




Världen är inte alltid vacker.....

Orättvist

Deras badsäsong har börjat för länge sen. Inte vågar JAG bada ännu!

Porträttfotografering

De här bilderna har jag publicerat en gång innan, men inlägget är spårlöst borta!

Så därför kommer dom igen, för han tål att visas en gång till tycker jag....

Lille sötingen!

På vår nya balkong....

...vill jag ha massor av växter. Och nog skulle jag kunna sticka ner en och annan lykta i dem,

när höstmörkret börjar smyga sig på igen.

Nedräkningen har börjat på allvar.

Bara tre månader kvar till flytten.

 

Fototriss

Det var ett tag sedan jag var med i Fototrissutmaningen, men nu är det dags igen tycker jag.

Temat denna veckan är MÅNGA!

På det här caféet blir det nog många gäster, härligt med lite fika i eftermiddagssolen.

Äpplena på bilden nedanför ska man nog däremot akta sig för att bita i. De är gjorda av betong, biter man i dom blir man nog av med många tänder!

Ha, vitsigt va?

Tredje bilden är ingen skönhet precis, och när jag ser detta,

är jag glad att det inte jag som ska klippa den gräsmattan!

Se fler tolkningar på Fototriss!

Första barfotadagen!

En liten Tristan, har för första gången fått känna gräs under sina nakna fötter. 

Livet är allt bra underbart ibland.

Fika måste man också när man är på utflykt.

Liam kollar menyn mycket noga.

Har dom kanelbullar?

Huskatt har dom i alla fall.

Och kanelbullar! Stora som hus.

Det räcker säkert åt fåglarna också...

Och när små fötter får sommarskav är det bra att låna farmors sockor.

Underbara, underbara sommar.

För visst har det blivit sommar.....?

Snart kommer dom!

Hela helgen KAN man ju faktiskt inte tjura! Vem orkar det?

Inte jag i alla fall. Och ikväll ska vi grilla, vitlökssåsen och salladen är klar, nu väntar vi bara på gästerna.

Synd bara att man inte får vara med hela kvällen, plikten kallar.

Hoppas natten blir lugnare än den som var.....

Och nu ska jag kolla runt på Blogger och se vad de har ådstakommit, för det måste skett stora förändringar efter allt krångel. Har det varit uppdateringar hade det varit bra att veta det innan kan jag tycka, då kan man planera in ett bloggstopp. Har det bara varit krångel är det inte mycket att göra åt.

Ha en skön helg alla ni lediga!

Tänk inte på mig.....hrrrrrmmmph.

Förbannade Blogger....

Åtkomsten har krånglat i ett par dygn nu. Och när jag väl kommer in har massor av utkast försvunnit. Däremot har redan publicerad inlägg återgått till att bli utkast.
Funderar mycket starkt på att skapa ny blogg, nån annanstans......

Tänker nog tjura hele helgen nu.......

Bubbles

Barn och såpbubblor, då är det sommarkänsla!

Svanen

Porträttfotografering

Idag har jag varit och fotat en söt liten kille på 10 månader. Och fast solen skiner kan jag inte låta bli att sätta mig vid datorn för att redigera! Nörd? Javisst!
Och mer än så här får ni inte se idag!

Birkakryssning

Våran Pernilla, en älskad kollega har slutat hos oss. Vi överraskade henne med en kryssning och tillhörande spa-behandling. Och hade vi tur med vädret? Jaaaaaa, helt otroligt skönt! En superhärlig resa med världens bästa kollegor!

Hoppas att Pernilla kommer att trivas på sin nya arbetsplats. Eller, hoppas jag verkligen det? Jag hoppas nog mer på att det är ett riktig skitjobb, då kommer hon kanske tillbaka till oss igen, förlåt Pernilla....

Ljuvliga goa Pilla!

Vi kommer verkligen att sakna henne.

En favorit...

Jag älskar den här låten, den är helt underbar. Tröttnar aldrig på den. Ryktet säger dessutom att  det är sångaren Nicklas Stenemos mammas förtjänst att vi överhuvudtaget fått höra den . Han ville låna pengar. Hon hade ett villkor, -Spela in min favoritlåt på skiva! Och så blev det. Tack för det! Om det är sant vet inte jag, men en gullig historia är det i alla fall.

Har ni läst det förra inlägget? Nicklas är född i byn strax bredvid där allt hände, bara som en liten parentes.

Bongoklubben

För er som inte vet, kan jag tala om att jag är medlem i Bongoklubben. En klubb med högst charmerande medlemmer, en klubb för oss som kanske inte alltid är politiskt korrekta, som ibland har svårt att föra sig i de fina salongerna, för oss som faktiskt inte kan namnet på alla de där heta butikerna i New York.  En obildad grupp som lever ett bra liv, utan att veta allt om allting.Vi som vågar erkänna att man gör bort sig ibland, och faktiskt kan skratta åt det.

Det går en staffettpinne runt oss just nu, och nu är det alltså min tur. Pinnen räcktes över lite käckt från Babsan, som bjöd sina underbara språkförbistringar. Här bjuder vi på en del av de tillfällen, som vi gjort bort oss, och hoppas att även ni andra tycker det är underhållande att läsa.

Jag hade först en annan historia in mind (såg du Babsan, jag slängde in lite engelska där, vågat va?), men min eminente son, påminde mig om om en helt annan häromdagen. Och den är så härlig så den måste jag ju bara bjuda på.

Jag kallar den "Byfånen". Okey, nu kör vi!

Jag och min familj hade precis flyttat från stan till ett mindre samhälle. Och som den goda medborgare man är, ville man ju lära känna folket i "byn". Nu kände vi ju faktiskt ett par personer sen innan, och blev av dem inbjudna till årets idrottsfest. Idrottsföreningen anordnade denna, och det var den man såg fram till varje år. Här hände allt kul, här träffades alla, och snackisarna brukade vara ända tills nästa år. (Den här varade dock lite längre...)

I varje by/samhälle av klass, finns en byfåne, detta epitet kanske inte exakt passade in på min bordsherre, men näst intill. En man i 30-årsåldern, en man som var en "alltiallo" i föreningen, en som fixade och donade åt grabbarna och tjejerna. Han såg till att allt fungerade med det praktiska. Kort sagt, han hade nog inget annat liv än det han levde i i den där föreningen.

Vacker var INTE, dessutom ganska ofräsch, och han hade krängt i sig alldeles för mycket mat de sista åren, blank av fett och svett var han, ungefär som en liten spädgris. Nåväl, ni har fattat stuket nu, eller hur?
Han var min bordsherre denna kväll, och det var säkert menat som en test, nykomlingarna skulle grillas och man skulle se vad de gick för. Snäll och trevlig var han, men ju längre kvällen led desto sentimentalare blev han. Han började anförtro mig än det ena och än det andra. Och spottade i galset gjorde han inte, ett tag var jag faktiskt lite rädd för att han skulle tömma vasen med bordsdekorationen i också, men den lät han bli.
Med blanka ögon som hotade med att rinna över, förklarade han att han längtade så, efter att finna en kärlek. Han hade aldrig träffat nån, och han ville ha nån att ödsla sin kärlek på. Jag som vid det här laget var ganska trött på att höra det gråtmilda fylletugget i örat, kastade ur mig de där standardfraserna man ibland gör.
-Det är klart du kommer att träffa nån!
-Det finns nån till dig också, det gäller bara att hitta henne!
-Du som är så trevlig, det ska väl inte vara några problem!
-Bla bla bla bla bla bla ................

Det är nu han märker, att han inte har hela min uppmärksamhet längre, han blir lite sur och säger:
-Men för fan, se på mig! Titta ordentligt och tala om för mig, vad någon kvinna någonsin skulle kunna se hos mig! Jag har ju INGENTING!
Jag skämdes lite för att jag nonchalerat honom, vänder mig emot honom och betraktar honom noga. I tankarna letar jag febrilt efter något som skulle kunna tilltala mig, men hittar inget! Jag blir helt desperat, svettas ymnigt och känner hur händerna börja skaka. Jag tycker ju såklart synd honom, och vill ju inte såra honom.
Till slut hittar jag en nåt, och slänger ur mig:  -Men du har ju jättefina ögon!
-Tycker du, du kan få ett om du vill, säger han och plockar ur ett emaljöga och räcker över till mig....

(Och det är nu jag vill sjunka genom marken, försvinna i ett befriande svart hål, och aldrig återvända)


Men denna lilla berättelse lämnar jag i min tur över pinnen till Fru Gårman!
Ser fram emot vad hon har att berätta.

Sommarens bästa?

Varje sommar har sin drink. I år blir det nog något så enkelt som
en cider med rabarber och jordgubbssmak. Den var fantastisk god, och jag kan tänka mig att den smakar ännu bättre en stekhet sommardag.

 

 

Jag kom nästan försent

för att se den underbara blomningen i Kungsträdgården.

Några dagar till bara, sen är den över för denna gång.

En plats i solen

På en liten bakgård i Wasastan.

Liten man med stor glass

Lite undrande blir man såklart när farmor trycker upp nåt kallt i nyllet. Vad kan DET va?

Men Gud så gott det var!

Det är faktiskt lite kvar, undrar om jag kan få tag på den....

Jodå, det gick ju bra det där!

Hmmmm.....................undrar om det finns mer?